Det talas ofta om att Halloween-firandet, som importerats från USA via otaliga filmer, från Alla Helgons Blodiga Natt till Scream och A Nightmare Before Christmas, har gjort Allahelgona-helgen kommersiell. Men egentligen handlar det kanske framför allt om att den har samverkat med ett ökat intresse för att minnas hädangångna släktingar. Att köpa kista i Stockholm har blivit en helt annan affär, med många fler utseenden och former att ta hänsyn till, än för bara några år sedan. Även i resten av landet går utvecklingen åt samma håll.
Hur blev det så här?
Enligt en religionssociolog som forskar kring minnet av de döda, och ritualer förknippade med begravning i Stockholm, har vi invandringen från 60-talet att tacka för denna utveckling. Invandrare från katolska och ortodoxa länder som Grekland, Polen, Italien och före detta Jugoslavien, samt av syrianer och assyrier från länder i Mellanöstern, tog med sig sina traditioner. Tidigare var Allhelgona en ganska undanskymd helg, och man besökte också kyrkogårdar vid jul och påsk. Idag koncentreras allt mer kring just helgen i november. Då har blomsterbindarna bråda dagar, och det krävs planering av församlingarna för att koordinera biltrafiken till och från landets kyrkogårdar.
Olika dagar samma helg
Alla helgons dag inträffar den första lördagen i november. Allhelgonadagen inträffar alltid 1 november, och ibland inträffar de två alltså på samma dag. Tidigare firade katolikerna alla själars dag 2 november, och höll en särskild mässa för avlidna anhöriga. Själva alla helgons dag var en dag då mindre betydande helgon ”samlades upp” och firades i grupp. Dessa helgon hade ingen egen dag i kalendern, vilket viktigare helgon fortfarande har i bl.a. Spanien. Från Spanien och andra Sydeuropeiska länder kommer även sedan att tända ljus på gravar. I Sverige introducerades denna tradition av invandrare från Italien, och de svenska ljustillverkarna Liljeholmen, Delsbostintan m.fl. sänder dem en tacksamhetens tanke i oktober och november varje år.